Journey of three

Onsdag 9 december: Efter nastan 3 veckor i Loxton var det dags att aka vidare mot Alice Springs dar forsta stoppet pa den ca 150 mil langa trippen var Port Augusta. Ett stalle som mest bara fungerar som ett sista raststalle innan man antingen aker vasterut mot Perth, norrut mot Darwin eller osterut mot Melbourne, Sydney etc. Lokalbefolkningen tycker nog inte samma sak som jag dock.

Tillbaka till Loxton. Vi akte in ganska tidigt fran Loxton for att det inte gav nagra vidare pengar och spnderskurna hander gjorde arbetet svarare. Jag skulle jobba i alla fall en dag for upplevelsens skull men fick inte eftersom vi skulle aka tva dagar efter, far se om det blir nagot jobb pa ostkusten for min del.

Vagen mot Port Augusta gick smartfritt. I alla fall nastan. Vi hamnade lite fel vid ett tillfalle dar vi korde pa en grusvag som lyckligtvis ledde oss ut nagorlunda ratt. Detta var  precis fran Loxton innan vi kom ut pa Stuart Highway, vagen som gar hela vagen upp till Darwin.

Som tur var var det i stort sett omojligt att kora fel val pa motorvagen sa vi kom fram till Port Augusta dar vi stannade pa ett hotel en natt. Japp, ni horde ratt, ett billigt hotel men det fanns anda tv, toa, dusch och ac pa rummet.

Niklas och jag gick pa kvallen ner och tog en ol var pa deras bar. En bar vi gillade mycket, liten och mysig, inget onodigt tjafs. Det gick aven ata pa resturangen jamte, bestallningen skedde dock i baren.

-What did you guys order?

- Ehh, a bucket of chips..

- Haha, okey, ill take a bucket of chips aswell.

Oooooooooooook?

En av hotel gasterna, stor som ett hus med fin fin mustach tyckte det var ok att kopa det nar vi kopt det givetvis.

Okej, vi tog tva ol var. Men bara tva, okej?

Torsdag 10 december: Tidig morgon, klockan var sakert 10 nar vi akte mot Coober Pedy, nasta stop. Efter ett tag minskar trafiken och man ar ute i ingenstans. Folk i bilarna halsar pa en nar man aker forbi. Det tycker vi ar kul sa vi hanger aven vi pa deras “greaj”.

Helt plotsligt star det en ko nagon meter fran vagen och lite langre fram gar det far vid sidan om vagen. Solen skiner och rakstrackorna ar oandliga, varmen dallrar langt bort mot horisonten.

En del av de halsningar man far av sina medbilister ar faktiskt roliga, alla sorters olika.

Inte langt kvar till Coober Pedy, vi stannar till vid en rastplats for att vila. Bara nagon minut efter vi stannat kommer det fram en australiensare som ocksa stannat till. Han borjar prata och fraga var vi ar ifran osv. Det slutar med att vi aker darifran med 3 opalstenar, 2 myggnat for huvudet och sprey mot myror om man campar och en karta over Coober Pedy. Ett trevligt par i 50 ars aldern som var ute pa semester. De var ocksa Country Sangare, skulle aka runt i Australien i 6 man efter deras semester.

Sista biten hojdes knappt ogonbrynen nar jag rakade kora pa en odla. Det var inget spannande alls. Speciellt inte efter att en stor odla sprang nagra meter bakom oss nar vi satt och at pa ett campingstalle. Han sprang in i den elektriska grillen. Blev nog en rolig overaskning for nasta anvandare av grillen...

Coober Pedy, ser fult ut pa bild och i verkligheten annu fulare, men vi bodde under jorden, vilket var ganska coolt. Helt tyst och morkt nar man slackte lamporna sa man sov riktigt gott.

Ska aven saga att Niklas kanner sig hotad pa mindre stallen, speciellt av langtradarchafffisarna.

Nu sager han att det ar aborginerna. Jag tror det ar bada.

Far inte glomma att saga det jag redan visste av min bror, langtradarna AR stora och langa, och lite farliga.

Och till slut ar vi framme i Alice Springs, dar vi nu bor pa Alice Secret. Problemfri sista stracka, mer om Alice Springs i framtiden. Poolen vantar...

Carl